Andreas Jennische: Därför lägger EAT ner

I förra veckan blev det känt att namnkunniga EAT foundation, en stiftelse som sedan 2016 arbetat med att främja hållbara livsmedelssystem genom global forskning och kunskapsspridning, lägger ner. Verksamheten ska avvecklas under året och dess 18 anställda på huvudkontoret i Oslo sägas upp.

Stiftelsen har fått mycket uppmärksamhet för att den tagit fram den så kallade EAT Lancet-rapporten som visar hur vi människor behöver äta för att maten ska räcka till alla på jorden, samtidigt som vi främjar mänsklig hälsa och vårdar planeten. (Nästan bara växtbaserat.)

Mest känt är EAT dock för att grundaren är Gunhild Anker Stordalen. Den norska läkare, miljöaktivisten och filantropen var så sent som för bara några veckor sedan i Stockholm för att ta emot Bill Gates hyllningar för sitt arbete med Eat.

Så hur kommer det sig att ett internationellt erkänt initiativ vars huvudfråga är ökad livsmedelsresiliens, läggs ner i en tid då just resiliens är en av de allra hetaste frågorna för såväl politiker, investerare och andra beslutsfattare?

Varför läggs EAT ner när resiliens är hetare än någonsin?

Just därför, skulle man lite ironiskt kunna säga.

Officiellt heter det att stiftelsen har fattat beslut om avveckling "mot bakgrund av djupgående förändringar i det internationella givarlandskapet, där finansieringsprioriteringar och villkor har förändrats avsevärt."

Det har blivit svårare att få pengar helt enkelt.

En titt i stiftelsens senaste årsredovisning (för 2024) visar att EAT:s intäkter sjönk tydligt (från 42 miljoner norska kronor 2023 till 34 miljoner 2024) och att den operativa verksamheten gick med förlust. Vi får utgå ifrån att det fortsatt i samma riktning under 2025.

Men vilka donatorer som nu börjat prioritera annorlunda framgår inte i EAT:s kommunikation om avvecklingen. Det är heller inte något som stiftelsens angivna presskontakt Lutz Meyer har svarat på när vi har frågat.

Intäkterna sjönk tydligt redan 2024

Men i hans mejlsvar finns några intressanta formuleringar. Han skriver att donatorer den senaste tiden har rört sig från globala satsningar till mer lokala.

"Detta handlar inte om en enskild givare eller ett enskilt år. Det som EAT:s ledning och styrelse har sett under de senaste månaderna är en bredare förändring i det internationella givarlanskapet. Många stora internationella givare omdirigerar finansiering mot nationella eller regionala prioriteringar, vilket påverkar globala initiativ. Indikationer från framåtblickande finansieringsdialoger tydde på att framtida resursallokeringar för internationella plattformar som EAT skulle bli avsevärt mer begränsade."

En sådan rörelse, bort från det internationella till det lokala, känns igen i allt från ökade satsningar på nationellt försvar till inhemsk matproduktion, i den här geopolitiskt spända och resiliensfokuserade tid vi just nu lever i.

Kanske har EAT fallit på just det grepp som gjort stiftelsen speciell: dess globala anspråk.

Kanske har EAT fallit på just det grepp som gjort stiftelsen speciell

Enligt vad både Gunhild Anker Stordalen och styrelsemedlemmarna tillika klimatforskarna Johan Rockström och Line Gordon sagt, så jobbar de nu på att "hitta nya vägar" tillsammans med "likasinnade partners och donatorer".

Kanske kan vi vänta oss ett "rebrandat" EAT, klätt i en mer nordisk, eller rentav nationell dräkt framöver?