Ludvig Strand: Undvik mental fetma – så använder du AI utan att tappa omdömet

Häromveckan träffade jag Rebecka Ångström, en svensk forskare som studerar AI:s organisatoriska effekter. Redan 2018 började hon utforska risken för "mental fetma" (mental obesity), med paralleller till den industriella revolutionen.

När maskiner tog över stora delar av vårt kroppsarbete omfamnade vi bekvämligheten. Konsekvensen blev sittandet som norm och en global fetmaepidemi. Men även motreaktioner i form av gym, dieter och viktminskningsläkemedel.

Nu står vi inför ett motsvarande skifte för kognitivt arbete och istället för fysisk fetma talar vissa nu alltså om mental fetma. 10 procent av världens befolkning använder nu AI varje vecka, och daglig användning stiger snabbt, särskilt på arbetsplatser. Den senaste tidens våg av "vibe coding" har översatts till ett nytt fenomen: "vibe working". Det betyder enkelt förklarat att vi slänger halv­färdiga tankar på AI och får tillbaka användbara utkast som vi sedan justerar genom att ge AI:n feedback och riktning, istället för att vi själva gör grovjobbet.

Det råder ingen tvekan om att AI förändrar hur vi arbetar och levererar värde. Tusentals studier pekar på dess effektivitet: från 25 procent produktivitetsvinster och 40 procent högre kvalitet för konsulter till hur AI bryter funktionssilos i produktutvecklarteam, där enskilda individer med hjälp av AI presterar på samma nivå som tvärfunktionella team. I mitt eget arbete tar efterforskning som tidigare krävde dagar nu endast timmar och det som tog timmar har krympt till minuter. Med vissa mått har kostnaden för att producera analyser på master­nivå minskat med 1,5 miljoner gånger – och tidsåtgången likaså.

Mönstret är tydligt: AI höjer inte bara produktiviteten, utan förbättrar också kvaliteten. Men risken är att det också ger oss en illusion av att tänka djupt, medan det egentliga kognitiva arbetet görs av maskinen.

Oro för "mental fetma" är i grunden inget nytt. Plato oroade sig för att skrivkonsten skulle externalisera minnet och ge endast en illusion av kunskap medan verklig förståelse försvagades. Sedan dess har vi kritiserat tryckpressen, miniräknaren, datorn och mobiltelefonen för risken att försvaga våra mentala förmågor.

Vid första anblick känns AI lika harmlöst som att ta rulltrappan istället för trappan. Men steg för steg tränger AI in i våra rutiner: skriver utkast till mejl, sammanfattar dokument och skriver din feedback till kollegors arbete. Varje gång får hjärnan tillfälle att slappna av lite mer. Frågor uppstår därför: vilka kognitiva processer hoppar vi över? Vad gör det med vårt lärande och vår expertis? Vad händer på sikt med vårt mentala jag?

Genvägar ökar output men färdvägar gynnar omdömet

Forskare har börjat studera detta, och även om svaren ännu är framväxande pekar de tidiga signalerna på att den tydliga prestationshöjningen kan komma med en baksida: när vi "kognitivt avlastar" på AI riskerar vi samtidigt att gradvis urholka de kognitiva färdigheter som bygger varaktigt omdöme.

En MIT-studie från 2025 kopplade studenter till EEG-utrustning medan de skrev uppsatser med och utan AI. Efter tre uppsatser bytte några förhållanden inför en fjärde, vilket gav forskarna insyn i hur prestation och hjärnaktivitet skiftade. Denna studie, tillsammans med annan forskning, visar fyra framträdande mönster.

• Lägre engagemang. Engagemang är avgörande för varaktigt problemlösande och prestation. Studenter utan AI uppvisade betydligt högre hjärnaktivitet – de aktiverade exekutiva funktioner, arbetsminne och kreativ bearbetning. För AI-användarna kändes uppgifterna enklare, men deras hjärnor arbetade mindre.
• Svagare inlärning och minnesförmåga. Detta minskade engagemang ledde till svagare inlärning och minnesförmåga. Ingen i AI-gruppen kunde korrekt citera en mening från sitt material, medan 90 procent av kontrollgruppen utan AI kunde det. En kompletterande studie från Penn såg ett liknande mönster: AI ökade kortsiktig prestanda med 50 procent, men när verktygen togs bort presterade AI-beroende studenter 17 procent sämre än studenter som aldrig använt AI.
• Smalare kreativitet. Trots AI:s förmåga att konsekvent överträffa de flesta människor i divergent tänkande och idégenerering, tenderar resultaten att falla in i återkommande mönster. I MIT-studien producerade AI-användare mindre mångfald idéer på gruppnivå, och lärare kunde i många fall identifiera AI-skrivet arbete i blindtester.

Trenden är tydlig: "Genvägar" ökar produktionen, "färdvägar" bygger omdöme. Det vi delegerar, tenderar vi att förlora.

För transaktionellt arbete – formatera ett kalkylblad, sammanfattning av möten, enklare kommunikation – är det en mycket acceptabel trade-off. Effektivitet vinner.

Men för arbete där själva syftet är att bygga expertis, utveckla omdöme eller skapa originalitet, kan kognitivt beroende av AI långsamt underminera just de förmågor som gör oss värdefulla. Skälet till att vi ska vara i rummet.

Din plan för hälsosam kognitiv kondition – fem steg

Lösningen är inte att avvisa AI, det vore varken realistiskt eller smart. Istället behöver vi tänka igenom hur vi använder AI och hur vi drar nytta av AI för hastighet och kvalitet samtidigt utan att amputera den kognitiva friktion som bygger våra mänskliga förmågor. Forskningen pekar på flera praktiska strategier:

1. Sekvensering: Tänk själv först, använd AI sedan. I MIT-studien uppgav studenter som tänkte först och använde AI efteråt att de både kom ihåg bättre och var mer engagerade. Fånga dina tankar – hur röriga de än är – innan AI hinner förankra dem. Använd sedan AI för att ta ditt tänkande längre.Börja med dina egna idéer, ta sedan in AI. När du itererar ska du skapa en "TATAT"-sekvensering, alltså Tänk-AI-Tänk-AI-Tänk-AI.
2. Använd AI som en tankepartner, inte för att lösa hela uppgiftenDär förståelse spelar roll, lämna inte över hela uppgiften. Både den nämnda Penn-studien och forskning från Cologne & Erasmus visar att outsourcing av hela uppgifter till AI snabbar upp dig men på längre sikt försvagar din inlärningsförmåga. Men att använda AI som en tankepartner, för att hitta luckor, testa antaganden, utforska konsekvenser, ger både bättre resultat och djupare lärande.Fråga dig själv: Använder jag AI för att tänka åt mig, eller för att hjälpa mig tänka bättre?
3. Fortsätt skriva själv, låt AI vara din assistent. "Skrivande är tänkande" sägs det. Nature publicerade nyligen en ledare om AI och hur skrivande inte bara är kommunikation utan en process för att upptäcka nya tankar och idéer. Det tvingar oss att tänka på ett mer strukturerat och avsiktligt sätt, till skillnad från vårt annars mer icke-linjära och röriga tänkande.Låt AI assistera och förbättra, men ge inte upp den kreativa process som skrivandet framtvingar.
4. Låt din kunskapsnivå sätta tempot. Cologne & Erasmus-studien fann en "erfarenhetseffekt": de med djupare förkunskaper lärde sig mer med AI, medan de med grunda förkunskaper ibland till och med hämmades i sitt lärande när de använde AI. AI kan alltså minska prestationsgap men öka lärandegap.Kör fortare där du är kunnig; kör långsammare – och verifiera – där du inte är det.
5. Arbeta med andra människor – inte bara med AI. AI kan replikera vissa fördelar med teamarbete, men inte den serendipitet (positiv överraskning) , tillit eller den gemensamma kontext som mellanmänskligt samarbete innebär. Även om AI förbättrar individens output är mänskligt samarbete fortfarande vägen till bättre kollektiv problemlösning.Ring folk. Ställ frågor. Sök perspektiv som AI inte kan ge.

Så hur utnyttjar vi det värde som AI för med sig utan att överge de kognitiva arbetssätt som bygger omdöme och kreativitet?

Kanske behöver vi, precis som vi byggde gym efter industrialiseringen, bygga strukturer och vanor för att hålla hjärnan i form i AI-eran. Punkterna här ovan är några exempel som kan hjälpa dig att "träna rätt".

I den framväxande AI-eran blir det kanske tydligare än någonsin att det är våra mest mänskliga egenskaper som också är våra viktigaste. Premien på mänskligt omdöme kommer bara att växa, för att använda business-lingo.

Som avslutning delar jag ett l ett citat från min chef och förebild, Caroline Berg, som i Axel Johnsons årsberättelse för 2022 fångade detta med imponerande precision:

"För oss ger AI-verktyget istället en sylvass uppmaning och påminnelse om att skärpa våra tankar och formuleringar. Att ställa frågor på nya sätt och tillföra oprövade perspektiv. Vi bör vara mer angelägna än någonsin om att hitta vår egen röst. Våra egna svar. Att finna passionen och viljan. Modet och riktningen. Att använda det värde som kommer just från den mänskliga avsändaren, från det unikt mänskliga uttrycket. Från vår förmåga att intellektuellt och moraliskt värdera. Att känna och att passionerat vilja något. Men också – att tveka och reflektera."