Kommentar: Maktskiftet i Stegra är mer än en formalitet

Den senaste veckan har rubrikerna duggat tätt om att Stegra, som ska tillverka klimatsmart stål i stor skala, behöver mer pengar. Totalt cirka 10 miljarder kronor behövs, och nu har starten av fabriken i Boden skjutits fram till 2027.

Så på måndagseftermiddagen kom då nyheten att Stegra gör om i styrelsen. Vargas-grundaren Harald Mix lämnar ordförandeposten och Shaun Kingsbury från bolagets amerikanska storägare, Al Gores klimatfond Just Climate, tar över den.

Det kan vara en formalitet – Mix har trots allt suttit som ordförande i fem år – men troligtvis säger det också något om Stegras försök att rädda finansieringen för anläggningen i Boden.

Utifrån ser det ut som en tydlig maktförskjutning – från svenska entreprenörer till internationellt kapital, som kräver kontroll, disciplin och nya villkor för att sätta in nästa miljard.

För Stegra kan det här vara ett försök till stabilisering. Det går att tolka som en signal till de investerare som möjligen tvekar – att nu är det balansräkning, inte vision, som styr.

Mycket tyder på att Just Climate snart är största ägare. Bolagets pressmeddelande-formulering om att ordförandebytet görs i samband med Just Climates "increased involvement", kan vara en diplomatisk omskrivning för att maktskiftet i praktiken redan är genomfört.

När bolaget nu söker flera miljarder för att säkra sin fabrik, är det inte heller förvånande att investerarna vill ha mer inflytande över besluten.

De två andra förändringarna i styrelsen som görs i samband med ordförandebytet pekar också åt samma håll.

Susanna Campbell, en känd profil inom Harald Mix Vargas-sfär, och Annica Bresky, tidigare vd på Stora Enso, lämnar. Ny kompetens behövs, det är de avgående ledamöterna överens om enligt bolagets pressmeddelande.

Ersättarna är Emmanuel Rodriguez, som bland annat varit hög chef på Arcelor Mittal – en av världens största stålproducenter, och Aidan de Brunner som sitter i styrelsen för brittiska vattenjätten Thames Water. Britterna beskriver honom som en person som kan “navigera genom finansiell osäkerhet med hjälp av stabilisering och transformation.”

Kortfattat är det här två storbolagsmänniskor som i alla fall på CV:t ser ut att kunna hantera stormar när bolaget är under hård press. För det är den kompetens som efterfrågas.

Frågan är nu om Stegra kan gå från visionärt projekt till industriell verklighet – och om det i så fall är ett svenskt eller internationellt bolag som står kvar när stålet börjar rulla ut från Boden.