Lars Dahmén: Sluta kritisera alla kolkrediter – här är ett projekt som faktiskt fungerar

På ena sidan brandgatan är det kalt och inga träd, på andra sidan är det fullt av mer än meterhöga tallar. Och det bara några år efter att återbeskogningen började.

Det har hänt något positivt på savannen i Centralamerika.

Det är bara några dagar sedan jag kom hem från Honduras och ett lyckat återskogningsprojekt. Träden binder kol och arbetet med att skydda dem ger lokalbefolkningen en välbehövlig inkomst.

Den frivilliga koldioxidmarknaden (VCM) har fått kritik från många håll, ofta hård och kategorisk, och även om problemen och utmaningarna är många finns det projekt som fungerar. De här projekten bidrar med en positiv utveckling, både för miljön och för många som idag lever under fattigdomsgränsen.

La Mosquitia är ett vidsträckt område i östra Honduras som idag mest består av träsk och savann. Det är glesbefolkat och mycket svårtillgängligt, det tog oss flera dagar att ta oss ut till savannen. Där det en gång var tätt med stora träd, är det idag öppna savanner där växtligheten regelbundet brinner upp.

Ursprungsbefolkningen miskito bor där, mest i egenhushåll, helt beroende av jakt, fiske och småskaligt jordbruk. Mer än 90 procent av dem lever under fattigdomsgränsen. Mest känt är området som omlastningscentral för en stor del av alla knarktransporter till USA.

2015 fick miskitofolket tillbaka äganderätten till sitt land och såg sig om efter sätt att få tillbaka skogarna som skövlades för mer än hundra år sedan. Miskitofolkets önskan att återbeskoga savannen ledde till att företaget Paskaia kom igång.

Paskaia är ett företag som bygger på tanken att att alla olika organisationer och bolag ska ta ansvar för sina klimatavtryck genom att köpa kolkrediter som bidrar till positiv utveckling och till att återskapa skogen i la Mosquitia. Dessutom skapar de jobb och nya intäkter lokalt. Paskaia har varit igång i några år nu, men besöket på plats var mitt första. Och det var långt över förväntan.

Besöket på plats var mitt första, och det var långt över förväntan

För mig är det ingen tvekan om att vi gör det vi ska – ny skog växer fram och för dem som bor där går det helt plötsligt att tjäna pengar på något annat än att försöka sälja det lilla de kan odla på marknader som de har svårt att nå. Industrier, eller företag över huvud taget, finns inte här. Paskaia sysselsätter idag mer än 400 personer lokalt, framför allt i de brandbrigader som jobbar under den torra delen av året.

Självklart finns det också stora utmaningar i ett sådant här projekt, inte minst lokalt med bränder, kriminalitet och obefintlig infrastruktur. Men det finns också problem med den många gånger hårda kritik som drabbar hela den frivilliga koldioxidmarknaden.

Det vi tyvärr ofta ser är kritik som är bred och allmän

Självklart gäller det att få bort de vanskötta och felaktiga projekt som existerar, men det vi tyvärr ofta ser är kritik som är bred och allmän, och även slår mot de många viktiga projekt som fungerar.

Låt oss titta på hur kritiken brukar se ut:

• "Skogen skulle ha kommit tillbaka även utan krediterna."

Nä, verkligen inte. I mer än hundra år har det varit savann utan att någon skog kommit tillbaka och så skulle det fortsätta om inte någon agerar.

• "Överdrivna klimatpåståenden eller dubbelräkning."

Alla seriösa projekt följer någon av de stora standarderna, i Paskaias fall Plan Vivo. Att bli certifierad är ett mycket omfattande arbete och tar flera år av mätning och verifiering från externa parter. Med Plan Vivos certifiering vet köparen att projektet är granskat och har kontinuerlig uppföljning med kontroller av hur mycket kol som binds och att ett och samma träd bara räknas en gång. Och att den lokala befolkningen står bakom utvecklingen och får del av intäkterna från försäljningen av kolkrediter.

• "Permanensproblem, som att skogen kan brinna upp eller avverkas så att det bundna kolet frigörs."

Visst finns det risk för naturkatastrofer, inte minst i ett land som Honduras, men hela projektet handlar om att permanent skydda skogen så att den om 20 år eller mer ska kunna drivas som ett hållbart skogsbruk där lokalbefolkningen får långsiktig nytta av skogen. Till exempel genom att använda virke för hus, båtar och broar. Skulle något allvarligt som en brand eller förstörelse ske, finns en inbyggd buffert i Plan Vivos certifiering där det alltid finns ett överskott som ska kunna täcka upp för oförutsedda händelser.

• "Sociala och etiska problem."

Det finns stora problem i La Mosquitia, det är jag den förste att skriva under på. Men enda sättet att komma åt dem är att på ett positivt sätt stötta de goda lokala krafterna. Den metodik för delaktighet vi arbetar med lokalt gör att vi kan få med kvinnor, ungdomar och marginaliserade grupper i projektet och på så sätt bygga ett starkare lokalsamhälle.

• "Krediterna fördröjer en verklig omställning."

Här är det viktigt att inse att det vi håller på med är ett komplement – inte en ersättning. Alla måste först och främst jobba med att minska sin egen klimatpåverkan, därefter kommer krediterna in som ett bra komplement. Det är fel att ställa dem emot varandra, båda behövs akut. Det är bråttom, vi behöver minska påverkan nu och VCM kan snabba upp åtgärder globalt.

Det vi gör accelererar klimatnyttan, det fördröjer den inte. Kritiker som kategoriskt dömer ut alla projekt av den här typen missar något viktigt: alla är inte likadana. Det finns projekt vars hela syfte är att bygga en hållbar framtid för både lokalbefolkning och för klimatet. Visst, vi arbetar under svåra förhållanden och det kommer garanterat att uppstå problem längs vägen, men hellre försöka än att göra ingenting.

Hellre försöka än att göra ingenting

Det är lätt att stå vid sidan och peka finger och kritisera, mycket svårare att agera och verkligen skapa förändring. Just nu har Paskaia skyddat 1 600 hektar savann som håller på att växa upp till skog, det motsvarar tre miljoner träd och 400 000 ton koldioxid. Fungerar allt som vi hoppas så kommer de siffrorna att vara mångdubbelt större om bara något år.

Hur kan det vara en dålig sak?

Förresten, "Paskaia" betyder "framtid" på miskito.

Lars Dahmen, styrelseordförande och medgrundare Paskaia AB