Fredrik Hånell: Girighet ger oss inte innovationerna vi behöver

Under förra året ändrade jag åsikt. Jag brukade tycka att den enda vägen till tillväxt för innovation var riskkapital. Riskkapitalister har öronen på rälsen, tillväxt i värde är en bra måttstock på paradigmskiftande affärsmodeller, och professionell due diligence sållar agnarna från vetet.

Det som fick mig att tänka om var en diskussion i sociala medier där riskkapitalister gratulerade varandra att de fanns på den så kallade "Forbes Midas"-listan över de 100 ledande investerarna i riskkapitalsektorn.

Det är nog ett tecken på hur outbildad man är om man är stolt över att finnas på en lista över de mest blint giriga. Midas fick ju visserligen gåvan att allt han rörde blev till guld, men han bad sedan gudarna ta tillbaka gåvan eftersom han inte kunde äta.

Ett tecken på hur outbildad man är om man är stolt över att finnas på en lista över de mest giriga

Utvecklingen inom AI kan upplevas som att Midas har ett finger med i spelet. Värdeökningarna saknar historiskt motstycke, även om flockbeteendet hos investerarna påminner om dotcom-hypen. Vi ser en ökning av "circular deals" mellan ett fåtal AI-giganter. Nvidia investerade i OpenAI, som samtidigt köpte chips från Nvidia för sina datacenter. Microsoft investerade i OpenAI, som sedan köpte molntjänster av Microsoft.

En liknande affär gjordes mellan OpenAI och Oracle. Poängen är att dessa affärer kan bidra till att driva upp marknaden artificiellt, och om inte investeringarna speglas i intäkter, blir beroendena en framtida mekanism för kollaps.

Det som talar emot en upprepning av dotcom-bubblan är att AI-investeringarna huvudsakligen går till infrastruktur. Under dotcom satsades de enorma summorna på marknadsföring – tänk på de massiva reklamkampanjerna som Boo.com körde. AI är ett "vinnaren tar det mesta"-spel: modeller, data, distribution och ekosystem för utvecklare samspelar, och den som till slut dominerar har enormt mycket att tjäna på det. Inte undra på att de kassastinna techmonopolisterna satsar.

För investerare återstår att haka på AI genom att investera i något bolag i den uppsjö av startups som utnyttjar den installerade AI-infrastrukturen. Värdeökningarna – beroende på bransch och applikation – inspireras av förhoppningskurvorna hos giganterna, trots att teknikhöjden och affärsmodellerna markant skiljer sig.

Ta Lovable som exempel. Lovables användare har redan skapat kloner av plattformen på plattformen själv. Liknande utveckling ser man för andra AI-tjänster.

Det lär bli svårt för Lovable att bevara sin ledning långsiktigt om ett "More Lovable" eller "Even More Lovable" enkelt kan replikera den tekniska plattformen. Alla använder ju samma AI-infrastruktur, och slutprodukterna blir till slut oskiljaktiga. Massiv marknadsföring bidrar till försprånget, men när tjänsten blir en stapelvara krymper marginalerna, och prognosen justeras därefter. Det gäller för investerarna att pressa upp värderingen och göra exit innan det händer.

Det gäller för investerarna att pressa upp värderingen och göra exit innan det händer

En populär myt är att Sverige ligger i framkant när det gäller innovation och entreprenörskap. Mäter man i antalet enhörningar ligger Sverige bra till. Men leder satsningarna på forskning och utveckling till fler deep tech-framgångar? Posterbarn som Skype, Minecraft, Spotify, Klarna och nu senast Lovable är ju inte deep tech. Trots Neko Health, som föddes ur flera års forskning på KTH, verkar det vara få svenska enhörningar som härstammar från forskningslabben.

Northvolt, som ensamt står för en överväldigande andel av den svenska gröna deep tech-statistiken, tog in miljarder i riskkapital och statliga medel. Kraven på snabb avkastning på investeringarna ligger bakom den prematura europeiska expansionen. Tveklöst var Peter Carlsson duktig på att ta in finansiering, och han belönades rikligt för det. Men facit visar att det är skillnad på att ta in kapital och att bygga bolag. I riskkapitalsammanhang belönas snabb värdeökning mycket mer än lönsamhet.

Tveklöst var Peter Carlsson duktig på att ta in finansiering

Lärdomarna pekar på att riskkapitalfinansiering är en dålig måttstock för potentialen hos innovationer. Värdeutvecklingen inom AI bidrar till att försvåra ytterligare för innovationer som kräver längre startsträcka eller mer tidigt kapital. Att det så snabbt blivit omodernt att investera i impact och grön teknologi ställer saker på sin spets: vi kan uppenbarligen inte lita på att riskkapital kommer att finansiera innovationer som löser klimatet eller samhällsproblemen.

Om Sverige ska dra nytta av landets styrka inom forskning och utveckling behövs finansiering som avsiktligt exkluderar områden som redan mer än väl täcks av riskkapital. Sverige är en ledare inom till exempel life science och medicin, kvantdatorer, batteriteknik och grön teknologi, och har enorm potential inom nästa generations kärnkraft och fusionskraft.

Staten, som redan finansierar en fjärdedel av landets forskning och utveckling, måste fokusera på långsiktig deep tech som löser globala problem – inte på att hjälpa AI-entreprenörer höja värderingen inför en flytt till USA.

Om vi slutar bedöma innovation efter senaste kapitalrundan återstår en mer grundläggande fråga: förbättras livskvaliteten, eller är det bara fluff på vägen? Själv lyssnar jag mer på vinyl än någonsin.