Jenny Holmström: Därför mår jag som entreprenör bättre efter ett år på Scania

"Hur mår man efter ett år på Scania?" frågade investeraren. En sån där cool kille som rört sig i starup-världen hela sitt liv och nu sitter på VC-sidan.

Vi skulle boka tid för en kaffe och så dök frågan upp där på mailen.

Det kanske säger mer om mig än om honom (förmodligen var han bara nyfiken på hur jag mådde), men jag tog den lite som en diss. Jag tyckte det lät som om jag gjort något som inte var osexigt och lite "corporate-pensionärsliv."

Jag tog den lite som en diss

Mitt svar på frågan om hur jag mådde efter ett år på Scania blev hur som helst: Jag mår toppen. Jag har fått chansen att arbeta med en minst sagt dynamisk transaktion. Scanias uppköp av Northvolt Systems industriella division ledde till bibehållen batteriproduktion i Europa och på ett personligt plan fick jag en brant lärokurva.

Nu har jag precis klivit av uppdraget och summerar en resa som kantats av osäkerhet, snabba svängar och ett högt tempo tillsammans med folk som gav allt och lite till. Inte helt olikt entreprenörens liv, men med en garanti om betalning förstås. Ingen bootstrapping här inte, för entreprenörer behöver också betala räkningarna inte sant.

Ingen bootstrapping här inte

Vi pratar ofta om att politiker behöver komma ut i verkligheten och arbeta på riktigt för att förstå vad de beslutar om. Lite på samma tema tänker jag att det kanske inte är så tokigt att entreprenörer från tid till annan förankrar sig i andra världar, alternativt har erfarenhet av andra världar.

Min tes är att olika kontexter berikar och gör mig klokare och mer förmögen att se saker ur olika perspektiv. Även om Scania kan betraktas som en del av det gamla näringslivet så håller bolaget på att förändras, vilket skapar nya möjligheter. Scania har som många andra storbolag satt upp en venture-arm som investerar, förvärvar och bygger nytt för att stödja Scanias kärna. Tempot inom denna "låda" är högt och det är allt annat än mossigt. För egen del kändes det som att hitta hem i entreprenörskapet, som ibland har skavt lite.

En del av det gamla näringslivet

Innan jag själv började bygga egna bolag jobbade jag i alltifrån storbolag till FN vilket kanske vissa ser lite som en omväg. Själv ser jag det som en del av processen. En kompis sa: "Är inte det också entreprenörskap att våga testa något nytt?"

Så sant.

Det här året var ett sådant steg. För innan jag tackade ja fanns inte ett förvärv och ett komplext integrationsarbete på kartan. Jag tog chansen och ångrar det inte en sekund. Samtidigt vet jag var jag hör hemma; i startup-världen. Det var här jag hittade hem och det är hit jag vill tillbaka.

Entreprenörskap är inte bara att starta bolag. Det är att se möjligheter där andra inte gör det, navigera osäkerhet och ta ansvar när allt står och väger. Ibland sker det vid köksbordet eller i ett garage. Ibland i ett konferensrum i Södertälje, där en grupp envisa människor karvar ut något som kan bli en del av Europas nya industriella ryggrad.

Tre saker jag tar med mig under året med Scania och Northvolt-teamet:

1. Struktur behöver inte vara en fiende utan det kan vara själva accelerationen. När man kopplar entreprenörsdriven energi till ett system som kan skala, då händer det saker.
2. Talang finns överallt och driv är en kulturfråga, inte bara en organisationsform. Entreprenörskap är inte bara att starta nytt utan det är ett sätt att tänka, även i 130-åriga bolag.
3. Risk är inte något man undviker i ett bolag med "dare to try manage the risk" som ledarskapsprincip. Det är något man hanterar. I startup-världen romantiserar vi risken. I industrivärlden operationaliserar man den.

Så hur mår jag då efter ett år på Scania? Jag är redo för nästa bygge.

Jenny Holmström, entreprenör och strategisk rådgivare inom kommunikation och transformation