Fråga juristerna: Cirkulär affärsmodell – hur ska jag tänka kring juridiken?

Detta är ett betalt samarbete ihop med våra vänner på Cirio Advokatbyrå. Läs mer om det i faktarutan under artikeln.

Juristerna svarar:

Cirkulära affärsmodeller är framtiden, men deras unika karaktär – där ägande ersätts med nyttjande och linjära flöden med loopar – innebär särskilda juridiska utmaningar. Att hantera dessa från start är avgörande för skalbarhet, finansiering och riskkontroll. Här går vi därför igenom åtta viktiga juridiska områden som ett cirkulärt impact-bolag behöver behärska för att lyckas.

1. Ägande, nyttjanderätt och återtag – arkitekturen för själva loopen

I en abonnemangs-, leasing- eller pay-per-use-modell är det avgörande att tydligt fastställa vem som äger produkten vid varje tidpunkt, på vilka villkor den får nyttjas och hur ett eventuellt återtag ska ske. Detta är viktigt för lönsamheten i verksamheten men också för värderingen av bolaget. Det är därför viktigt att kundavtal bland annat innehåller:

(a) ett tydligt äganderättsförbehåll;

(b) återtagandeklausuler som gör återtagande praktiskt genomförbart; samt

(c) en modell för restvärde kopplat till dokumenterad kondition hos produkten.

Detta måste även återspeglas i säkerhetsstrukturer (till exempel företagshypotek, pant i kontrakt/fordringar) för att tillgångsbasen ska bli belåningsbar.

2. Produkt, avfall och producentansvar – klassningen styr tillstånd, ansvar och kostnad

Cirkulära flöden rör sig ofta mellan produkt, avfall och ibland biprodukt. Här är det viktigt att se till att klassificeringen blir rätt eftersom olika klassningar kan utlösa juridiska effekter som tillståndskrav enligt miljöbalken, producentansvar och/eller kvalitet och spårbarhetskrav. I slutändan kan det handla om säljstopp eller försämrade lagervärderingar.

För många cirkulära bolag är det därför viktigt att upprätta en beslutsmatris för in- och utflöden (vad som kommer in, i vilket skick, hur rekonditionering sker, vad som säljs vidare och i vilken form) och att skriva in tydliga ansvarsgränser i leverantörs- och kundavtal.

3. Konsumenträtt och plattformsroll – undvik att bli säljare utan att mena det

Vissa cirkulära bolag arbetar utifrån plattformar. Sådana P2P- och B2C-plattformar riskerar att i juridisk mening betraktas som säljare snarare än förmedlare. Detta innebär att bolaget omfattas av konsumenträttens regler om till exempel ångerrätt, reklamations- och felansvar i större utsträckning än vad som kanske räknats med. Plattformens roll måste därför regleras tydligt i villkor, betalflöden och kundtjänstpraxis: vem ingår avtal med vem, vem tar emot betalning, vem beslutar om reklamation och hur kommuniceras det?

4. Avtalen som håller loopen tät – kvalitet, retur och omvänd logistik

En cirkulär modell kräver typiskt sett förutsägbara retur- och kvalitetsmekanismer. Oklara standarder och svag logistikreglering riskerar att generera tvister, intäktsläckage och höga livscykelkostnader. Avtal bör därför bland annat innehålla:

(a) definierade kvalitetsstandarder och testpunkter;

(b) tydliga regler för normal respektive onormal förslitning, serviceintervall och utbytesrätt; samt

(c) logistiska Service Level Agreements (SLA:er) för hämtning, reparation och återinsättning i drift.

Pris, bonus/avdrag och uppsägning bör kopplas till mätbara nyckeltal som rotationsgrad, andel återbrukat innehåll och uppnått restvärde.

5. Produktansvar, skadestånd och försäkring – stäng alla ansvarsglapp

Det är viktigt – återigen både med hänsyn till lönsamhet och bolagsvärdering – att ansvarsfrågor i kundavtal hänger ihop med företagets försäkringar. Typiskt sett måste tre riskområden täckas in, nämligen person- och egendomsskada som orsakas av produkten (produktansvar), skador som sker under reparation eller rekonditionering samt, där det är relevant, skador mellan olika användare av samma produkt.

Villkoren behöver som sagt harmoniseras med produktansvars-, allrisk- och ansvarsförsäkring samt eventuella inbäddade försäkringar i plattformen. Det kan vara bra att ha processer för att dokumentera testning, spårbarhet etc. för att sänka bevisbördan om en skada skulle uppstå.

6. IP och data – skydd för konkurrensfördelar och regelefterlevnad

För de många cirkulära bolag är det viktigt att skydda centrala tillgångar som immateriella rättigheter och data. Det kan handla om upphovsrätt till mjukvara, varumärkesskydd och know-how. Data kan inte ägas i vanlig juridisk mening men är inte sällan väldigt värdefullt och behöver därför skyddas på andra sätt. Samtidigt finns ofta regulatoriska krav kopplat till data, till exempel enligt GDPR eller EU:s hållbarhetsregler. Det är därför viktigt att ha en strategi och dokumenterad struktur för hur dessa viktiga tillgångar ska skyddas.

7. Hållbarhetsdata, rapportering och kommunikation – bevisa allt du påstår

Det är avgörande – både för trovärdighet och tillgång till kapital – att hållbarhetsdata och nyckeltal för cirkularitet och klimatpåverkan är verifierbara och spårbara. Redan från början bör bolag därför definiera mätetal, datakällor och ansvar, och bygga en datapipeline som kan skalas till framtida regelverk, inte minst EU:s rapporteringsregelverk och EU-taxonomin. Brister i verifierbarhet eller felaktig rapportering riskerar inte bara granskning och i värsta fall sanktioner utan kan snabbt urholka marknadens förtroende och driva upp kapitalkostnaden.

På samma sätt som avtal måste spegla försäkringsskyddet, måste påståenden om klimatnytta och cirkularitet i marknadsföring vara kvantifierade och spårbara till metodik och data. Utan robusta processer för insamling, validering och rapportering blir de juridiska villkoren verkningslösa och bolaget utsatt för kommersiella risker.

8. Finansiering och säkerheter – gör cirkularitet finansieringsbar

Slutligen måste bolagets kassaflöden och säkerheter vara förutsebara och tydligt dokumenterade. Redan från början bör bolaget visa hur intäkter, kostnader och restvärden utvecklas över cykler, och koppla dessa till mätbara KPI:er och kontraktuella triggers som offtake- eller återköpsavtal, service-SLA:er och bonus- eller avdragsmekanismer. Strukturen för cap table, leasing- och abonnemangsintäkter samt eventuell venture debt måste vara anpassad för att möta investerares och långivares krav.

Lika viktigt är att ha processer för att dokumentera återtag, spårbarhet och möjligheter till försäljning på sekundärmarknad – faktorer som ofta är avgörande för kreditkommittéers beslut. Brister i mätbarhet eller återtagbarhet innebär inte bara högre kapitalkostnad, utan kan i värsta fall göra finansiering otillgänglig.

Slutsats:

Cirkularitet kräver en annan juridisk arkitektur än den linjära. Börja med en inventering av ägande/återtag, klassning och plattformsroll; bygg därefter avtalen kring kvalitet, logistik och ansvar; säkra IP och datarättigheter; och lägg tidigt grunden för mätbara nyckeltal som håller för både kund, tillsyn och finansiär. Det är så modellen blir skalbar – och finansieringsbar – utan att tumma på riskkontrollen.

Lycka till!

David Frydlinger, advokat på Cirio

Sara Hovstadius, advokat på Cirio