Anna Branten: "Den kollektiva osäkerheten är vår tids största outnyttjade resurs"

Vi står vid en brytpunkt där gamla spelregler inte längre fungerar, men vi fortsätter envist att låtsas som om de gör det. I pitch-möten och i styrelserum presenteras planer som om framtiden fortfarande vore linjär och förutsägbar. Vi bygger prognoser på antaganden om stabilitet i en värld där exponentiell utveckling är den enda konstanten.

Vi bygger prognoser på antaganden

I styrelserum rapporteras KPI:er som mäter effektivitet i gamla system istället för att mäta anpassningsförmåga till nya verkligheter. Vi optimerar för kvartalsiffror medan vi ignorerar de systemrisker som kan förändra allt. På konferenser upprepar alla samma mantran om "grön tillväxt" fast varenda ekonom som tänkt över det vet att oändlig tillväxt på en ändlig planet är termodynamiskt omöjligt.

Samtidigt vet vi alla – djupt ner – att något fundamentalt har förändrats. Klimatet, geopolitiken, teknologin, konsumentbeteenden. Allt rör sig i accelererande takt mot något vi inte kan förutse. Det skaver. Fler och fler vaknar upp, hoppar av, letar efter ny mening. Ändå använder vi samma språk, samma mallar, samma sätt att tänka om risk och möjlighet som vi gjorde för tjugo år sedan.

Vi använder samma mallar som för tjugo år sedan

Det är inte så att vi är dumma eller elaka. Vi har skapat en struktur där ärlighet bestraffas. Grundaren som säger "vi vet inte riktigt vad som händer om två år men vi lär oss snabbt" får svårare att ta in kapital än den som påstår sig ha en bulletproof plan. Investeraren som erkänner osäkerhet riskerar att ses som oprofessionell jämfört med kollegor som presenterar säkra avkastningsprognoser.

Vi har byggt ett system som belönar övertygelse framför ödmjukhet, säkerhet framför anpassningsförmåga. Och konsekvensen är att vi alla lever i samma illusion.

Glöm det linjära tänkandet

Det industriella tänkandet har gjort oss beroende av kontroll och förutsägbarhet. Vi har lärt oss att framgång handlar om att minska osäkerhet, eliminera variabler och optimera processer. Men när själva verkligheten blir icke-linjär bryter denna logik samman. En investerare sa nyligen: "Alla affärsplaner ser ut som hockeyklubbor. Exponentiell tillväxt år tre, alltid. Men ingen pratar om vad som händer om världen ser helt annorlunda ut då."

I en värld av kaskadeffekter och systemkollaps blir gamla dygder som kontroll, trygghet och förutsägbarhet till hinder istället för hjälp. Förändringen kräver ett nytt tankesätt – ett som utgår från föränderlighet, inte stabilitet.

Ärlighet som strategi

När vi slutar låtsas att vi vet vad som kommer härnäst, öppnar vi dörren för en annan typ av konversation. En där vi kan säga: "Vi navigerar i samma osäkerhet, låt oss göra det tillsammans." Det här är inte bara ärligare – det är strategiskt smartare.

I turbulens blir relationer viktigare än resurser. Tillit väger tyngre än kapital. Förmågan att lära snabbt slår konkurrensfördelar som byggts på gamla antaganden.

Tillit väger tyngre än kapital

Det radikala är inte att ha alla svar – det radikala är att våga säga vad vi inte vet. Att bygga för osäkerhet istället för att dölja den.

I praktiken innebär det:

• Att bygga scenarioplanering där "allt fortsätter som vanligt" inte är ett av scenarierna.
• Att mäta resiliens och anpassningsförmåga, inte bara tillväxt och marginal.
• Att skapa organisationer som kan pivotera elegant istället för att bara köra samma spår fast mer effektivt.
• Att vara transparent om osäkerheter.

"Vi vet inte exakt hur marknaden kommer se ut, men vi har byggt förmågan att lära oss snabbt och anpassa oss" är inte ett svagt budskap – det är det enda realistiska.

Kollektiv intelligens över individuell briljans

Den största illusionen vi när, är att någon enskild person eller organisation kan förstå komplexiteten vi lever i. Men tillsammans, i ett nätverk av förtroende och öppen kommunikation, kan vi navigera det som ingen av oss kan överblicka ensamma. Bygga ekosystem istället för imperier. Dela osäkerhet istället för att dölja den. Erkänna begränsningar som första steget mot verklig problemlösning.

Tillsammans kan vi navigera i osäkerheten

När linjär tillväxt inte längre är hållbar blir regenerativ logik avgörande. Det handlar om att bygga ett system som blir starkare över tid, som ger tillbaka mer än de tar, som skapar värde för alla parter i värdekedjan. Det kräver att vi tänker bortom kvartalsrapporter, mot sju generationer framåt. Att vi ser företag som organismer i ett ekosystem snarare än maskiner för värdeextraktion. Att vi mäter framgång i systemhälsa, inte bara i ekonomisk avkastning.

Den nya modigheten

I en tid av systemkollaps blir ärlighet om osäkerhet paradoxalt nog det modigaste vi kan göra. Att erkänna att vi inte vet. Att bjuda in andra att fundera tillsammans. Att bygga för anpassningsförmåga istället för kontroll.

Det betyder inte att vi ger upp ambitionen – tvärtom. Men vi riktar den mot att skapa värde som håller även när våra antaganden visar sig felaktiga.

Ärlighet om osäkerhet det modigaste av allt

Vi står fortfarande där i pitch-rummet, på konferensen, i styrelserummet. Men något har förändrats. Några av oss har slutat låtsas och vågat säga: Vi vet inte. Men vi bygger för det.

Frågan som definierar vår tid: Kommer framtidens genombrott från de som är bäst på att dölja osäkerhet, eller från de som är modigast att navigera i den tillsammans?

Den kollektiva osäkerheten är inte ett problem – den är vår största outnyttjade resurs.