Oskar Klingberg: Därför mäter företag sina utsläpp helt fel

I min roll som medgrundare på Bardo har jag de senaste åren träffat vd:ar, finans- och hållbarhetschefer på nästan 200 stora företag. Jag har analyserat tusentals hållbarhetsrapporter och levererat detaljerade beräkningar på rad-för-rad-nivå till ledande svenska företag.

Och är det en sak jag sett så är det att många företag mäter sina utsläpp helt fel. Faktum är att det är en av drivkrafterna till att vi drog igång Bardo från första början.

En sak jag sett är att många företag mäter sina utsläpp helt fel

Låt mig ta ett exempel: Tre svenska detaljhandelsjättar. Samma marknad, liknande produkter och affärsmodeller, i praktiken obegränsade resurser. Ändå rapporterar de helt olika siffror.

Nedan är deras rapporterade uppströmsutsläpp mätt i koldioxidekvivalenter (CO₂e) per miljon kronor i omsättning. Siffrorna är hämtade från bolagens hållbarhetsredovisningar för 2023.

• Ica, cirka 79 ton koldioxidekvivalenter per miljon kronor
• Axfood, cirka 48 ton/miljon
• Coop, ungefär 2 ton /miljon

Siffrorna är officiella och korrekt rapporterade, men bygger uppenbart på olika metoder. Skillnaden mellan Ica och Axfood är över 60 procent. Om Ica hade räknat som Axfood skulle deras totala utsläpp minska med nästan fem miljoner ton. Det är i storleksordningen ett helt Göteborgs årliga utsläpp.

Siffrorna är officiella och korrekt rapporterade, men bygger uppenbart på olika metoder

Så vem har räknat rätt? Varför rapporterar vi om siffrorna inte går att jämföra?

Det handlar om resurser. Det finns ingenting som säger att det skulle vara lättare att hålla reda på koldioxid än pengar, snarare tvärtom. Ändå avsätter företag ofta bara en bråkdel av de resurser som går till finansiell kontroll för arbetet med klimatdata. Det är klart att det får konsekvenser för kvaliteten.

En stor del av dagens beräkningar bygger på så kallade spendbaserade schabloner då man tar inköpskostnaden och multiplicerar med en genomsnittlig utsläppsfaktor. Det ser exakt ut. Det är det inte.

Konkret exempel: Två laptops, samma användning och samma pris. En Lenovo Thinkpad och en Macbook pro, båda inköpta för runt 25 000 kronor. Med spendbaserad metod får båda exakt samma utsläpp, drygt 1,1 ton koldioxidekvivalenter per dator. Pris gånger faktor.

Det ser exakt ut. Det är det inte.

När man istället räknar på vad som faktiskt köps och betalas förändras bilden. För en Thinkpad hamnar utsläppen på cirka 290 kilo, och för en Macbook pro på cirka 190 kilo – baserat på material, produktion och energimix. Fem till sex gånger lägre än spendmodellen, och med tydliga skillnader mellan produkterna.

I spendbaserade modeller blir dyrare produkter automatiskt sämre för klimatet på pappret, även om de är effektivare eller håller längre. Det är som att försöka mäta vikt genom hur mycket pengar du spenderar på mat.

Skala upp detta till miljarder i inköp och samma logik applicerad på hela inköpsvolymer, då blir felen dramatiska.

Det här betyder inte att företag saknar aktivitetsdata, tvärtom. El mäts i kilowattimmar, bränsle i liter och tjänstebilar följs ofta på detaljnivå. Där problemet är avgränsat och hanterbart fungerar aktivitetsbaserade beräkningar redan i dag.

Skala upp detta till miljarder i inköp... då blir felen dramatiska

Men det täcker bara en liten del av utsläppen. De stora volymerna finns i inköp, material, tjänster och leverantörsled. Där komplexiteten ökar tar aktivitetsdatan slut, och klimatberäkningarna byggs i stället uppifrån och ned med schabloner och genomsnitt.

För att det länge varit det enda praktiskt möjliga sättet.

Vill vi att klimatdata ska fungera som finansiell data måste den byggas på samma sätt. Nedifrån och upp, från faktiska aktiviteter till sammanhang. Inte för att det är mer ambitiöst, utan för att alternativet gång på gång visat sig otillräckligt.

Utan jämförbarhet finns ingen styrning. Utan styrning blir klimatrapportering mest bokföring av osäkerhet.

När skillnader blir synliga på detaljnivå förändras spelreglerna. Då går det att jämföra produkter och leverantörer på riktigt, inte bara på pris och kvalitet, utan också på klimatpåverkan.

När skillnader blir synliga på detaljnivå förändras spelreglerna

Skillnaden i datorexemplet låter liten, men alla har en dator och totalt sett är det tiotals miljarder vi kan styra till grönare värdekedjor utan större insats. Tänk om vi kan göra samma för allt som är lätt att styra!?

Vill vi använda klimatdata för att faktiskt förändra något måste vi bygga den på ett sätt som går att lita på.

Oskar Klingberg, medgrundare av Bardo