"Det man ser på ytan är inte så farligt, men börjar man gräva hittar man fullt med plast under sanden"

Impact Loop träffar Emil Olofsson på ett kafé i Bovallsstrand en fuktig och kall dag i januari.

På ena sidan höga berg, på andra sträcker sig Bottnefjorden ut mot havet via en mosaik av små och stora öar.

Bohuslän är vackert, men Emil Olofsson beskriver läget samtidigt som geografiskt olyckligt, sett ur miljösynpunkt.

En bit ut i havet från kusten möter här den Jutska strömmen från Danmark den Baltiska strömmen och Nordatlantiska strömmen. Där bildas en virvel som styr in skräp från England, Holland och Tyskland rakt upp på de svenska klipporna.

Massor av plast når Bohusläns land och vatten varje dag, plast i alla dess former och storlekar.

"Vissa dagar hittar vi massor av stora saker, andra är det mest fragment av plast som legat ute och länge. Vårt mål är att plocka upp så mycket som möjligt", säger Emil Olofsson som grundat föreningen Pelagiska tillsammans med Tomas Eriksson.

Från kohage till 280 ton plast

Det som började som en frustration för cirka åtta år sedan har idag vuxit till en verksamhet som båda försörjer sig på. Startskottet för Pelagiska gick när Emil Olofsson, som då jobbade med naturvård, skulle släppa ut djur på bete på en ö. En av korna stod och tuggade på ett rep som den inte kunde spotta ut.

"Min kollega fick dra ut fyra meter rep ur magen på den kossan. Då började vi titta närmare på stränderna. Det man ser på ytan är inte så farligt, men börjar man gräva kan man hitta fullt med plast mer än en meter under sanden", säger han.

Sedan dess har han och Tomas Eriksson, oftast helt för hand, samlat in 280 ton plast. I början handlade det om att beta av en historisk "städskuld", men eftersom tillförseln aldrig upphör handlar det nu om att hantera det ständiga inflödet av plastskräp.

Tomas Eriksson och Emil Olofsson åker ut med båt och städar för hand.

Duon försöker att vara ute med sin båt och städa "så ofta det går", men anpassningar efter väder och vind gör att det kanske blir cirka tre dagar i veckan.

Och även om tråg och dunkar av plast fortfarande är ett problem, har Pelagiska nu siktet inställt på en betydligt svårare fiende: mikroplasterna och de så kallade "mermaid tears". "Sjöjungfrutårar" är råplastpellets som läckt ut från industrin innan de ens blivit en produkt. Eftersom de är små som finkornigt grus är de svåra att plocka och smutsar ner naturen på ett sätt som är svårt att överblicka.

"Mermaid tears" eller "sjöjungfrutårar" är råplastpellets som läckt ut från industrin

"Det är pellets som transporteras i bulkfartyg och som hamnar i havet vid lastning och lossning. Det är extra sorgligt, för det är plast som aldrig ens fyllt en funktion", säger Emil Olofsson.

Att plocka dessa millimeterstora korn för hand är omöjligt. Därför håller Pelagiska på att utveckla nya metoder. Inspirationen kommer från Norge, där man efter ett stort pelletsutsläpp tog fram en portabel industridammsugare som suger upp plast och separerar den från sand och jord.

"Vi har köpt in maskinerna, men våra stränder är komplicerade med stora stenar och berg. Så nu söker vi EU-medel genom projektet "Blue Action Banos" för att utveckla utrustningen så att den fungerar i vår miljö."

Tanken är att kunna städa "skyddade" vikar där strömmarna samlar upp mikroplast, innan den spolas ut igen och skadar det marina livet.

Vad händer då med all plast de bärgat? Emil Olofsson beskriver en tudelad process. En stor del av det som hittas är kopplat till fiskeindustrin, som nät och backar. Det är ofta högkvalitativ plast som tål att ligga i havet i 10-20 år innan den börjar "fälla av sig" och brytas ner.

Vi vet inte vilka tillsatser som finns i den, så det är svårt att återvinna

"En del av detta skickar vi till Marina Återvinningscentralen i Sotenäs här i närheten. De sorterar, maler ner och gör ny plast av det. Det är en fin cirkulär process."

Värre är det med engångsplasten. Bestick och förpackningar som legat i solen bryts snabbt ner och är ofta omöjliga att identifiera kemiskt.

"Det mesta av det går tyvärr till förbränning. Vi vet inte vilka tillsatser som finns i den, så det är svårt att återvinna."

Söker partners för framtiden

För att kunna fortsätta – och växla upp arbetet krävs resurser. Pelagiska, som drivs som en förening utan vinstintresse, har sedan start fått ekonomiskt stöd av impact-plattformen Milkywire som startats av Nina Siematkovski.

Sponsoravtalet ger ett tillskott på några hundratusen kronor per år och har varit avgörande för verksamheten. Och de har nyligen fått en miljon kronor av Sparbanken Tanum för ett specifikt projekt, men på längre sikt krävs mer pengar och stöd för att kunna fortsätta verksamheten.

En dröm hos Emil Olofsson är att skapa en "Blå hubb" i Gerlesborg för att samverka kring havsmiljöfrågor, men han är tydlig med att de behöver partners för att kunna realisera den.

"Vi behöver pengar för att veta att vi kan anställa. Ett EU-projekt kräver mycket administration, och vi vill ju hellre lägga tiden på det jobbet vi är bra på: att vara ute på havet och plocka plast."

Målet för 2026 är att fortsätta hålla skärgården ren och lägga mer kraft på att få bort mikroplasten.

"Plastproduktionen i världen fördubblas vart tionde år. Om vi inte tar hand om det stora skräpet nu, hinner det brytas ner och bli farligt mikroplast. Det är där vi måste lägga krutet", säger Emil Olofsson.

Vilken typ av samarbeten och finansiering söker ni?

"Vi behöver finansiering för att kunna fortsätta. Vi är öppna för alla idéer som kan komma vårt arbete med havet till gagn", säger Emil Olofsson.