Björn Lindh: Den viktigaste poängen med Stegra som många missar

Vi missar just nu en avgörande poäng i bevakningen av Stegra.

Mångmiljardsatsningen i Boden handlar inte bara om ett stålverk. Det handlar om ett systemskifte.

Under 2023–2025 låg den globala medeltemperaturen över 1,5 grader i 31 av 36 månader. Det är gränsen där riskerna blir akuta och den är nu passerad. Effekterna syns redan nu – och accelererar.

Som svar ställer världen om till en fossilfri ekonomi. När trycket ökar kommer tempot behöva likna det under pandemin: snabbt, koordinerat och med massiva investeringar.

Tempot kommer att behöva likna det under pandemin

Konsultfirman McKinsey & Company bedömer att värdeskapandet av den gröna industriella revolutionen kan bli upp till fem gånger större än det totala värdeskapandet av digitaliseringen hittills.

I det perspektivet är Stegra inte bara ett projekt bland andra. Det är något mycket större – och effekterna av det når långt utanför Boden.

Bolaget siktar på att efter 2030 nå en produktion om cirka 5 miljoner ton stål per år. Med ett antaget stålpris på 10–12 kronor per kilo motsvarar det ungefär 50–60 miljarder kronor i årlig omsättning. Till detta kommer bredare systemeffekter – indirekta värden i leverantörsled, energisystem och kringinvesteringar – som rimligen uppgår till 2-3 gånger omsättningen. Sammantaget innebär det upp till 120–180 miljarder kronor i ekonomisk effekt, varav cirka 90 miljarder kan landa i svensk BNP. Det motsvarar runt 1,3 procent från ett enda projekt.

90 miljarder kan landa i svensk BNP

Om det fungerar blir effekterna stora långt utanför Sveriges gränser.

Norra Sverige har sannolikt Europas bästa förutsättningar när industrin elektrifieras: fossilfri el, stabilitet, råvaror och mark. När någon visar att det går i stor skala minskar risken för alla som följer efter. Det är så kluster uppstår.

Utgår man från att all industri som kan elektrifieras också blir elektrifierad (vilket klimatmålen i praktiken kräver) – och att produktionen söker sig till platser med bäst tillgång till billig fossilfri el, framstår norra Skandinavien som en av få riktigt konkurrenskraftiga regioner i Europa. I ett sådant scenario är det inte orimligt att tänka sig ett tjugotal etableringar av Stegra-typ inom stål, gödsel, kemikalier och elektrobränslen.

Det är inte orimligt att tänka sig et 20-tal etableringar av Stegra-typ

Räknar vi försiktigt innebär varje projekt 50–75 miljarder kronor i BNP-effekt. Vid 20 projekt når vi 1 000–1 500 miljarder, motsvarande 15-25 procent av Sveriges BNP. I ett mer offensivt scenario närmar vi oss 30 procent. För Norrland innebär det en BNP-ökning på 200–300 procent.

Detta är inte en hajp. Det är vad som händer när klimatkrisen driver fram förändring, energi blir den avgörande produktionsfaktorn och Europa behöver ny kapacitet.

Frågan är inte om detta sker. Frågan är var.

Om vi i Sverige inte klarar att bygga ut elnätet, korta tillståndsprocesserna och säkra kompetensen, kommer investeringarna att ske någon annanstans.

Sverige riskerar då att fortsätta vara starkt på innovation men svagt på produktion.

Och då kommer vi i efterhand säga: Det var här det kunde ha börjat.

Stegra handlar som sagt inte bara om ett stålverk utan om var Europas nya industri byggs och tar fart.

Björn Lindh, vd på Lindhea Holding AB