Nicklas Wallberg: Efter 100 dagar – så gick det med den nya organisationsformen

Morgonen är stressig. Jag ska medverka i en panel på Fastighetsägarnas trygghetsevent, för att prata om vårt projekt. Ni kanske minns att jag leder projektet där Changers Hub, Värmeverket och Handelshögskolan har tillsammans fått medel från Vinnova för att ta fram en rekommendation på ny organisationsform för sociala entreprenörer. Våra hundra dagar har passerat och jag behöver presentera något.

Det visar sig dock sonen strunta högaktligen i.

“Men pappa, ska jag inte ha strumpor?”, säger han.

“Jo, det är klart du ska, jag la dem ju vid kläderna”, säger jag.

“Jaha”, säger sonen och tar tio minuter på sig att leta upp strumporna, långsamt krångla på sig dem och under tiden ägna uppmärksamheten åt fåglarna utomhus eller skratten från systern. Jag försöker, med ett krampaktigt leende, tålmodigt låta honom göra sin grej. Resultatet? Tveksamt.

På vägen till eventet rullar tankarna som vanligt på i huvudet. När jag har kluriga tankar i huvudet, har jag märkt att jag sluter mig lite grann. Ofta med en känsla av att jag bara borde sitta ned och få till en färdig skrift, ett upplägg eller en plan. Snabbt. Hur svårt ska det vara?

Men. Jag har också lärt mig att mina svar brukar komma i samtal med andra. Inte i samtal med mig själv. Så jag försöker lugna mig själv i att det här projektet handlar om att just föra modiga samtal. Och sen lita på att bitarna faller på plats när de är redo. Låter möjligtvis flummigt, men det har fungerat väl hittills.

Inför panelen har jag förberett mig väl. Jag vet vad jag vill säga, men samtidigt vet jag också att ämnet är svårt att förklara på ett kortfattat och tydligt sätt. Kommer någon verkligen att lyssna till det här, och hur kan jag göra det angeläget för ämnet trygghet, som konferensen handlar om?

Modellen kommer med all sannolikhet inte fungera för alla.

Det är här en bit faller på plats. När jag hör andra panelister prata om sina perspektiv på trygghet, egenmakt och långsiktigt arbete kan jag tydligare se att det vi håller på med är att förflytta makt. Makt till de som gör, de som aktivt arbetar för en starkare grund till ett samhälle som bygger på tillit och i förlängningen ger trygghet, glädje och lycka. Det betyder också att andra behöver ge ifrån sig en del av makten.

När det blir min tur känner jag hur energin i kroppen strömmar till. Det är mycket jag vill säga, mycket som jag vill att andra förstår. Jag lutar mig framåt och ska precis starta när jag ser Amanias (vd på Changers Hub) leende i publiken. Att se honom gör att jag ändrar hela inledningen. Det är nämligen han, hans medgrundare och kollegor som är grejen. Utan dem skulle inget fungera, oavsett organisationsform. Det är de som ska ha mer makt, och då behöver de lyftas.

Jag gör min grej på scen. Trycker på hur vi vill skifta makt, hur vi vill att organisationer som Changers Hub (som just nu är en ideell förening) också kan driva bolag inom yrkesutbildning, rekrytering eller affärsutveckling. Hur de bolagen skulle kunna bidra till att Changers Hub, föreningen, kan ge fler möjligheter till sin målgrupp av unga talanger från orten. Hur bolagen, om de sköts väl, kan öka intäktskällorna till kärnverksamheten och öppna upp för investerare eller personer med en näringslivslogik som bygger på en vilja att satsa pengar på verksamhet som lyfter områden i Sverige som för få bryr sig om.

Changers Hub skulle helt enkelt kunna attrahera nya typer av pengar in i verksamheten, med potential att lyfta orten. Samma grundfråga, samma mål, men med nya typer av pengar.

Panelen gick bra. Men frågan kring när och hur resultatet av min 100 dagar-resa ska presenteras fick jag inte till. För jag visste helt enkelt inte svaret. En modell finns, en modell som utvärderas av PwC i detta nu. Men. Modellen kommer med all sannolikhet inte fungera för alla och jag är orolig att de som vill plocka sönder den kan ifrågasätta. Så frön av misstänksamhet eller vilja missförstå. Om det händer skulle det bli en dålig grund att bygga vidare på för dessa viktiga organisationer som Changers Hub representerar.

Det är då kraften av samtal dyker upp. Till moderatorn av eventet berättar jag om mina funderingar. Hon tittar mig i ögonen och säger kort:

“Varför visar du inte bara upp resultatet för en tajtare grupp först, tar upp dina frågeställningar och gör första testet med dem? Innan det blir mer officiellt. Sen utvidgar du cirkeln allt eftersom”.

“Ja, det kanske är så enkelt?”, svarar jag och undrar varför jag inte tänkt på det tidigare.