Ludvig Strand: Här är nästa genombrott inom AI

Sedan järnvägsingenjören Daniel McCallum ritade världens första organisationsschema år 1855 har vi organiserat företag utifrån förutsättningen att människan ensam utför kognitivt arbete i en organisation.

170 år senare håller detta nu på att ändras.

Det vi sett de senaste åren är en närmast fullständig priskollaps på intelligens: AI-system levererar redan akademiska analyser till 1,6 miljoner gånger lägre kostnad, presterar bättre än 96 procent av alla som skriver högskoleprovet, och gör det 150 gånger snabbare.

Vi har ännu inte fullt ut förstått konsekvenserna av detta. Men det omprövar våra antaganden om hur organisationer kan utformas och drivas, fundamentalt, och ställer flera frågor:

1. Vad innebär det att kognitivt arbete inte längre är exklusivt mänskligt?

2. Vad händer med organisationslogiken när intelligens kan skalas och automatiseras?

3. Och inte minst: vad riskerar vi om vi missar denna förändring?

Början på den "andra vågen"

Tidigare har jag pratat om denna förflyttning som den "andra vågen" av AI. Men det är först under de senaste månaderna som jag på riktigt har börjat se denna andra våg framträda.

Det handlar om att företag alltmer lämnar synen på AI som ett isolerat verktyg och istället börjar integrera det som ett nytt "operativsystem" – en grundläggande ny kognitiv infrastruktur i den operativa modellen. Bakom denna utveckling finns två tydliga drivkrafter: teknisk mognad och en allt mer sofistikerad adoption.

Under de senaste månaderna har vi sett hur en ny kategori av avancerade "resoneringsmodeller" förflyttat AI från att vara smarta verktyg som klarar av enkla uppgifter, till att bli genuint kognitivt kapabla system förmögna att klara av mer och mer avancerat arbete inom våra organisationer.

Parallellt med tekniken förändras även synen på hur AI bäst används. Allt fler företag börjar lämna föreställningen om AI som ett isolerat verktyg, och istället ser tekniken som ett nytt operativsystem – en fundamental kognitiv infrastruktur för verksamheten, alltid på och alltid tillgänglig.

Vad betyder då detta i praktiken? Hur ser förflyttningen ut när AI går från att vara ett verktyg till att bli själva operativsystemet? Här är några tidiga exempel som pekar ut riktningen:

• Onelab har Generativ AI-system som varje dag arbetar för att förstå och kontextualisera varje medicinsk datapunkt för varje patient, något som tidigare krävde mycket tid från vårdpersonal som nu är frigjorda till att kunna ta fler och bättre mänskliga möten.
• Dustin har Generativ AI-system som vecka ut och vecka in arbetar för att automatisera tiotals timmar juridiskt arbete, även här en ny sorts kognitiv infrastruktur som ger juristerna utrymme att lägga fokus på fler och mer komplexa uppgifter.
• Walmarts förhandlingsbott som förhandlar med 2 000 leverantörer samtidigt skapar värde som var mänskligt onåbart tidigare. En ny operativ modell som möjliggjorts med AI som operativsystem.
• Andra bolag som jag har kontakt med inom Axel Johnson-gruppen börjar bygga ut AI-system som regelrätta “AI-kollegor.” Vissa bygger till och med avancerade “multi-AI-team” där flera AI-system samarbetar över roller för att utföra uppgifter som tidigare outsourcades till externa specialister – nu med högre kvalitet och effektivitet.

Dessa företag har börjat gå från att använda AI som verktyg till att förbättra befintliga processer, till att använda AI som en ny sorts kognitiv infrastruktur som omdefinierar själva operativa modellen från grunden. Det här är inte verktyg på toppen av den mänskliga processen – det är processen.

En ny organisationsform

Att använda sig av AI är inte längre något unikt. Att övertyga företag om AI:s värde är numera enkelt. Det verkliga hindret är att inse att dagens AI-initiativ – som vi så stolt lyfter fram – endast är fotnoter i en långt större transformation. Vad innebär det egentligen när AI inte längre bara är ett verktyg, utan en grundläggande del av själva operativmodellen?

Vi kommer behöva människor mer än någonsin, men för uppgifter där vi verkligen är oumbärliga

Där människan tidigare hade monopol på kognitivt arbete finns nu två kompletterande källor: människor och AI. Medarbetare frigörs från grovarbetet och arbetar istället ovanpå AI-system som utför uppgifter snabbare, bättre och till en bråkdel av kostnaden. Företag som inte omfamnar denna nya "hybrida" organisationsform riskerar att bli för långsamma och dyra för att konkurrera.

Jag menar inte att spela ner människans roll. Nej, tvärtom – vi kommer behöva människor mer än någonsin, men för uppgifter där vi verkligen är oumbärliga. För att kunna öka både den kreativa och strategiska höjden krävs en ny kognitiv infrastruktur på plats.

De som förstår detta kommer driva produktivitet, kostnadseffektivitet och mänsklig förmåga till en helt ny nivå. Det största genombrottet de kommande åren är därför inte nästa AI-modell: det är nästa operativmodell.