"Man hamnar i samtal överallt" – Ingrid Capacity-grundaren om stämningen på COP30

Den svenska paviljongen på COP30 har nu öppnat och på plats finns ett stort antal impactbolag. Impact Loop fick tag i John Hunter, medgrundare till energibolaget Ingrid Capacity, som kom till Belém på måndagen.

Hur känns det att vara på plats? Är det något som skiljer sig från tidigare COP-möten?

"Jag har bara varit här en kort stund, men det känns väldigt annorlunda. Det är lite under uppbyggnad fortfarande, och andra förutsättningar än i Baku. Det är väldigt mycket folk och mycket som händer. Samtidigt känns det större i år, som att det är fler människor än vad jag upplevde förra året."

På vilket sätt är det annorlunda?

"Baku är ju en huvudstad med en annan infrastruktur. Här har de byggt hela anläggningen i stora tält på ett gammalt flygfält medan resten av staden är ganska orörd. Det är ganska opolerat och inte som ett fotbolls-VM där de bygger upp jättestora anläggningar. Det de har satt upp kan de plocka ner relativt enkelt."

Vad pratar folk mest om?

"Eftersom min inriktning framförallt är inom energi och elnät, blir det mycket prat om större teman. Det handlar mycket om vilka tekniska lösningar och affärsmodeller som faktiskt fungerar – mindre om förhandlingar och mer om vad som går att implementera i praktiken och vart flaskhalsarna finns. AI kommer också upp, både som ett möjligt verktyg och något som man försöker förstå konsekvenserna av.

Det är som tech-eventet Slush i Helsingfors fast större och lite bredare. Bolagen syns inte lika mycket här, här är det länderna och organisationer som syns."

Hur är stämningen?

"I jämförelse med andra evenemang som samlar samma typ av människor så är det verkligen människor från hela världen på plats här – allt från urfolksrepresentanter till företagsledare och politiker. Och sen måste jag säga att människorna här är otroligt snälla. Allt från arrangörer till folk på stan – det är en väldigt hjälpsam och varm stämning."

Något oväntat möte hittills?

"Absolut. Man hamnar i samtal överallt – i busskön, i en hiss – med folk från alla möjliga länder och bakgrunder. Jag stod till exempel och pratade med en irländare som jobbat på en NGO och rest runt i Sudan och Pakistan. Man stöter på människor från hela världen, och ofta på ett ganska vardagligt sätt."