Camilla Bergman: Är riskkapital dött?

När jag pitchade Impact Loop för investerare för två år sedan (eller snarare: Loop, under vilket vi skulle starta upp flera nyhetsvertikaler) var min idé att vi skulle leverera tio gånger pengarna på fem år.

Högt tyckte jag – men enligt vissa investerare var det alldeles för lite "return on investment". De ville se en kalkyl där jag siktade på 100 gånger pengarna – och med en plan på att ta in en rejält större runda om några år. Något jag varken trodde på eller kände mig särskilt sugen på.

Jag brukar sällan vara tidig med trender, men tydligen prickade jag i alla fall delvis in en som det nu börjar pratas alltmer om.

"PE är det nya VC" har jag nu läst i ett antal (förvånansvärt lika och misstänkt AI-skrivna) spaningar från investerare. För den som inte är inne i kapitalbubblan säger det kanske inte särskilt mycket, men håll ut medan jag förklarar varför det kan vara viktigt:

Private equity (PE) handlar om att investera i mogna företag. Bolag som Nordic Capital, Altor och EQT köper en majoritet eller hela företaget, skruvar i affären – effektiviserar och strukturerar – och säljer vidare med vinst.

Venture capital (VC) och det vi oftast kallar riskkapital – handlar om att investera i unga bolag i tidig fas. Tänk Norrsken Launcher, Pale Blue Dot eller Almi Invest. Investerarna tar hög risk i hopp om att bygga något riktigt stort från grunden.

Det är det sistnämnda som historiskt har varit avgörande för impact-bolag, där investerarna bettar på lösningar som inte alltid är bevisade, men som behövs för att förändra världen.

Men nu börjar alltså VC-bolagen agera mer som PE, något vi även på Impact Loop ser tecken på. De letar efter säkrare kort, de vill ha mer kontroll, och fler siktar på att vara med och sälja bolaget – snarare än en lång resa genom runda efter runda. Orsaken är förstås tuffa tider, trögt med börsnoteringar och exits, och att deras investerare (så kallade LPs, till exempel pensionsfonderna och försäkringsbolagen), satt större press på dem att leverera.

Vad betyder då det här skiftet för impact-bolagen?

[split-article-here]

En positiv konsekvens – tror jag – är att VC-bolagen slutar pusha impact-bolag till tillväxt till varje pris. Ett exempel fick jag tidigare i veckan när jag pratade med Kjell Walöen, en av grundarna till ellastbilarna Volta Trucks som gått i konkurs för andra gången. Jag frågade Kjell om de borde börjat i mindre skala och bit för bit skalat upp, varpå han svarade:

"Det är svårt att få genomslag för den typen av industri om man inte kör hårt. Man lever ju från finansieringsrunda till finansieringsrunda, så i slutändan är det investerarna som har sista ordet."

Troligtvis hade Volta Trucks case sett väldigt annorlunda ut idag, om alla involverade hade strävat mot lönsamhet istället för att sikta mot skyarna.

Samtidigt: Om riskkapitalet mest letar säkra kort och mogna bolag, vem ska satsa på de nya, radikala idéer som också behövs i klimatomställningen, men som inte alltid kan räknas hem från dag ett?

Kanske kan vi inte räkna med att marknaden löser problemet åt oss (vilket vi förresten inte gör idag heller). Min gissning är att statliga stöd kommer att spela en allt större roll i innovativa startups, och storbolagen som kämpar mot klockan för EUs regleringar kan ta en större position som investerare i impact-bolagen. Om tesen stämmer kan det vara läge att tänka om sin kapitalstrategi.

VC-bolagen kommer såklart att finnas kvar och nya, europeiska impact-fonder startas ju varje vecka. Men att riskviljan är lägre måste vi ändå kunna konstatera. Då återstår frågan: Är det verkligen riskkapital – eller är det dags att vi erkänner att det vi en gång kallade riskkapital i själva verket har blivit något helt annat?

Vad tycker du? Hör gärna av dig!