Fika med Alisha Fredriksson som ska fånga koldioxid på stora fartyg: "Vår första pilot blev väldigt krävande"

Fånga in koldioxid direkt PÅ skepp, det låter lite galet. Hur föddes idén till Seabound?

"Jag jobbade med ett annat startup-bolag som tillverkade bränsle till fartyg av infångad koldioxid och grön vätgas. Ironiskt nog visste vi inte var vi skulle få tag på den infångade koldioxiden. Då kom insikten – varför inte fånga koldioxiden direkt ombord på fartygen? Det blev startskottet för Seabound: att fånga på plats, sälja för bränsleproduktion och på sikt skapa ett cirkulärt system."

Du heter Fredriksson men talar engelska med mig. Hur ser kopplingen ut mellan dig och Sverige?

"Jag är halvsvensk och halvkinesisk, men växte främst upp i Kanada – därav min nordamerikanska accent. Jag har bott i flera olika länder och är idag baserad i London. Min pappa är svensk, även om jag tror att han föddes i Indien – vi är en ganska kulturellt blandad familj. Mina föräldrar bor numera i Göteborg, som är lite av vårt familjehem".

Kan du enkelt förklara hur Seabounds teknik fungerar?

"Tänk dig en vanlig sex meter lång container. Inuti den finns all utrustning för att fånga koldioxid. Vi installerar containern på fartyget och kopplar motorernas avgaser till den. Där inne finns ett material – kalksten i form av små stenar – som suger upp koldioxiden. Avgaserna släpps sen ut igen – men utan koldioxid. När fartyget kommer till hamn lyfts containern av med vanlig hamnkran. Kalkstenen kan antingen användas som byggmaterial eller så extraherar vi koldioxiden på land och återanvänder kalken."

Har det varit några hinder på vägen?

"Vår första pilot blev väldigt krävande. Vi skulle installera vår lösning på ett fartyg som skulle in i torrdocka. Men schemat flyttades fram flera månader, så vi fick bygga utrustningen på plats i ett turkiskt varv – under tidspress. Den erfarenheten lärde oss hur vi kunde modulera vårt system, så att det nu går att stapla containrar efter behov. Jag själv seglade sedan med fartyget genom Suezkanalen till Mellanöstern för att övervaka testet – väldigt lärorikt!"

Ni är tre år in i er resa. Var står ni idag?

"Vi har bevisat att tekniken fungerar och har precis avslutat vår andra betalda pilot. Nu bygger vi våra första fullskaliga kommersiella enheter, som ska levereras innan årets slut."

Vad innebär "skala upp" för er?

"Det finns omkring 60 000 kommersiella fartyg i världen. Om vi lyckas installera vår teknik på bara 1 procent av dem vore det fantastiskt – ännu bättre om vi kan nå fler. I klimat-tech går påverkan och intäkter hand i hand, vilket gör det extra meningsfullt att växa."

Men är det inte bättre att elektrifiera fartygen?

"Elektrifiering är viktig – särskilt för mindre fartyg, bogserbåtar, färjor och liknande. Men för stora containerfartyg krävs enorma batterier, vilket gör det svårt. Dessutom lever fartyg i 25–30 år, så det är inte realistiskt att byta ut hela flottan. Där kommer vår lösning in – vi kan uppgradera befintliga fartyg och göra dem koldioxidneutrala."

Vad hoppas du på om tio år?

"Jag har ingen konkret plan för 'Alisha vid 40' men jag hoppas att Seabound då är installerat på hundratals – kanske tusentals – fartyg. Om vi lyckas visa att det går att ta sig an stora, svåra problem, så hoppas jag att vi också inspirerar andra att göra samma sak."

Och till sist – vad är din favoritfika?

"Kanelbulle! En klassiker som aldrig slår fel."