Maria Wetterstrands nya impact-mission: göra om avfallssystemet

Under nästan ett decennium stod hon längst fram i svensk politik som Miljöpartiets språkrör (2002–2011). I dag rör sig Maria Wetterstrand i en annan typ av maktcentrum: som rådgivare med fokus på EU-frågor på pr-byrån Miltton. Där hjälper hon bolag att förstå – och påverka – spelreglerna som formas i Bryssel.

Nu riktar hon blicken mot sopor och avfall, berättar Maria Wetterstrand när Impact Loop träffar henne över en kopp kaffe. Hon har en idé som hon själv kallar "eventuellt galen".

"Tänk om något bara blir avfall om vi bestämmer att det ska vara avfall. Annars är det inte avfall – utan något man kan använda som råvara i produkter. Då har vi en strikt produktlagstiftning i stället."

För bolagen som försöker bygga affärer på att material faktiskt ska snurra runt blir dagens avfallslagar en stoppkloss, menar hon.

"Väldigt många bolag tar upp avfallslagstiftningen som ett av de största hindren för att de ska kunna utveckla sina verksamheter. Det är framför allt avfallsklassningen – att man klassar saker som avfall – som skapar väldigt mycket byråkrati", säger Maria Wetterstrand.

Just nu har hon ett uppdrag kopplat till programmet Bioinnovation, som drivs av de statliga myndigheterna Vinnova, Energimyndigheten och Formas – som ska mynna ut i en rapport – eller "framtidsanalys" som de kallar det.

Hon beskriver det som ett försök att lyfta blicken och ta ett samlat grepp om vad som faktiskt stoppar det cirkulära.

"Tidshorisonten är att det ska bli en rapport någon gång under våren."

"Vore det inte bättre om volymerna var små?"

Bakgrunden till avfallsfokuset är hennes år i Bryssel, staden hon bodde i fram till för två år sedan. Maria Wetterstrand beskriver hur frågan började gnaga efter år av rundabordssamtal, hearings och policyprocesser där alla säger sig vilja ha cirkularitet – men där regelboken ofta är skriven för en annan logik: en värld där saker antingen är produkter eller problem.

"Man sköt upp revideringen av avfallsdirektivet i EU. Man skulle göra en stor revidering, men man valde att bara göra den i små delar. Då kändes det som att man missade en möjlighet att ta ett större grepp om hela avfallshanteringsfrågan", säger Maria Wetterstrand till Impact Loop.

Samtidigt är Maria Wetterstrand noga med att inte göra avfallslagstiftningen till en skurk – även om hon skulle vilja att den förändrades. Den föddes ur ett helt rimligt behov: att farliga saker inte ska hamna där de inte ska vara, att skräp inte ska hamna i naturen, och att någon måste bära ansvar när någon annan vill bli av med något.

Men hon undrar om logiken håller när cirkularitet ska skalas.

"Frågan är om det är ändamålsenligt om tio, femton eller tjugo år. Eller måste vi ta upp diskussionen om hur vi på riktigt ska se till att avfall ses som resurser? Det kanske är en dålig idé att allt automatiskt blir avfall, och att man sedan ska 'rycka loss' det från avfallsdefinitionen med end-of-waste-kriterier och liknande", säger hon.

När något väl är klassat som avfall blir det, enligt Maria Wetterstrand, svårt att bygga marknaden som krävs för att det ska kunna betraktas som en resurs.

"Det blir ett moment 22: För att något ska betraktas som en restprodukt måste det finnas en marknad och ett ekonomiskt värde. Men det är svårt att skapa ett ekonomiskt värde och en marknad när något är klassat som avfall – för då får bara avfallshanterare ta hand om det."

Hon ger ett exempel:

"Jag har varit och pratat med El-kretsen (återvinningsorganisation för elektronik, reds anm) ett par gånger. De kan vara jättestolta över att de har lyckats ta hand om stora volymer. Men då försöker jag lite fint fråga: är volymer verkligen ett rimligt sätt att mäta här? Vore det inte bättre om volymerna var små snarare än stora? Och är det inte så att elektroniken egentligen innehåller väldigt mycket komponenter som skulle kunna återbrukas?"

Rapporter i all ära. Borde du inte bara dra igång ett impact-bolag som löser det här?

"Jag vet inte om jag är den bästa att starta bolag egentligen. Men jag har funderat lite grann på att det skulle kunna vara en intressant bransch att jobba i."

Dålig koll på politik

Bolagsvärlden inom impact är annars inget hon är obekant med. Parallellt med PR-arbetet sitter hon i styrelsen för två bolag: klimatrapporteringsbolaget Climateview och gödselaktören Arevo. Och hennes insikt därifrån är att hennes järnkoll på EU-politik faktiskt behövs i styrelserummen.

Maria Wetterstrand tycker att politiken ofta ges för liten vikt – tills spelreglerna plötsligt ändras.

"Min bedömning är att många investerare har rätt dålig koll på politik. Och det finns i allt högre grad stor risk kring politik när det gäller investeringar – framför allt inom impact, grön omställning och sådana saker", säger hon.