Jag besökte just 15 av Kinas främsta energibolag – här är vad vi har att lära av dem

När jag grundade Volta Trucks år 2019 var den stora utmaningen för att minska utsläppen från vägtransporter enkel: Det fanns inga eldrivna lastbilar att köpa.

Sex år senare är det problemet löst – de stora europeiska lastbilstillverkarna har nu alla sina el-lastbilar redo för massproduktion.

Men en ny utmaning har dykt upp: Det energisystem som ska leverera el till alla dessa nya elfordon har inte tillräcklig kapacitet.

För att göra el-transporter billigare än diesel krävs mer än bara bra fordon – det krävs smarta, decentraliserade laddningshubbar, helst med solenergi, batterilagring och robust integration med elnätet. Det var för att lösa det problemet som vi grundade Decade Energy.

För att bygga den smarta, fossilfria, framtiden måste vi lära oss av de i världen som redan gjort det i stor skala: Kina.

Varför lära av Kina – och varför just nu?

Jag tillbringade nyligen tio dagar i Kina och besökte 15 företag i Shenzhen och Shanghai som tillverkar allt det förnybara, batterier, solceller och vindkraftverk.

Kina är inte bara världens största producent av förnybar energi och batterier – landet leder också inom innovation, systemintegration och snabb utbyggnad. Mitt mål var att förstå hur Kinas kapacitet inom förnybart kan hjälpa Europa att snabba på omställningen – inte genom att uppfinna hjulet på nytt, utan genom att samarbeta med de som redan ligger före.

Resan hade också en personlig betydelse. Det var en chans att bevittna hur ett land som lyft 800 miljoner människor ur fattigdom inom en generation nu formar den globala energiframtiden – och vad det innebär för Europa. Samtidigt skall man ta i beaktande att Kina baseras på andra värderingar, är en en-parti-stat och inte en demokrati i västerländsk mening. Långsiktigt ekonomiskt tänkande är mer utpräglat än den anglo-saxiska världens kvartalskapitalism. Att maximera kortsiktigt aktieägarevärde och utdelningar är inte lika viktigt, vilket innebära att man kan satsa mer på forskning och utveckling inom företagen.

En sak är tydlig: medan Europa diskuterar och testar småskaliga pilotprojekt, implementerar Kina redan lösningarna i full skala.

Medan Europa diskuterar och testar småskaliga pilotprojekt, implementerar Kina redan lösningarna i full skala

I en värld med förändrade allianser och ökande geopolitisk instabilitet måste Europa ompröva sin energistrategi. Säkerhet handlar inte bara om militär styrka – utan om hur robust vår civila infrastruktur är: systemen som driver transporter, uppvärmning, jordbruk och livsmedelsdistribution. Dessa system måste vara självständiga, decentraliserade och försvarbara.

Det innebär:

• Produktion: Att uppnå energisjälvständighet, säkerhet och robusthet
• Distribution: Att bygga in motståndskraft i hur el når människor och transportsystem
• Konsumtion: Att skydda kontinuiteten i kritisk infrastruktur, som vägtransporter

Hur kan Europa snabbt och kostnadseffektivt nå självständighet inom energi?

Låt oss se på problemet ur fyra perspektiv: Självständighet, tid, kostnad och kompetens – ihop med några exempel från mina besök hos de kinesiska energibolagen.

1. Självständighet: Från oljeberoende till energisäkerhet

Det mest uppenbara svaret på Europas energisårbarhet är ett fullskaligt skifte till förnybar energi.

Ryssland och USA – båda oljeproducerande stormakter – gynnas så länge Europa fortsätter vara beroende av fossila bränslen.

Europa och Kina däremot saknar stora olje- och gasreserver, men har gott om vind- och sol.

Kina insåg sårbarheten med oljeberoende och den strategiska betydelsen av förnybart för över ett decennium sedan och agerade snabbt och kraftfullt.

Genom en centraliserad beslutprocess och en gigantisk hemmamarknad har Kina byggt upp en världsledande leverantörskedja, utvecklat toppmodern teknik och skalat upp tillverkning i en häpnadsväckande takt.

Resultatet? Kina producerar idag batterier, solpaneler, vindturbiner och batterilagringssystem (BESS) med högsta kvalitet – och till alltmer sjunkande priser.

Europa däremot är fortfarande farligt beroende av olja och gas. Det gör oss sårbara – ett enda geopolitiskt beslut kan stoppa tillförseln, vilket lämnar oss utan värme, transporter eller matdistribution.

Skillnaden är tydlig: Fossila bränslen ger andra makt – och utsätter oss för risker. Förnybart ger självständighet, stabilitet och långsiktig säkerhet.

2. Tid: Ska vi bygga egna leveranskedjor – eller köpa från de bästa?

Under det senaste decenniet har Kina byggt upp en komplett och konkurrenskraftig värdekedja för förnybar energi – från vind och sol till batterier, elfordon och laddinfrastruktur.

Produkterna är inte bara tekniskt avancerade, de är också tillräckligt prisvärda för att nya applikationer, såsom småskaliga industriella batterilager (C&I BESS), ska bli ekonomiskt försvarbara.

Kina fortsätter dessutom att investera massivt i forskning och utveckling. Enligt RMI:s "Battery Domino Report" från 2023 stod kinesiska företag för cirka 70 procent av alla globala patentansökningar inom BESS (batterilager).

Under vårt besök i Kina såg vi utvecklingsprojekt som kan minska – eller till och med eliminera – brandrisker i batterilager. Om något av dessa projekt lyckas skulle vara ett viktigt genombrott för Europa, där säkerhetskrav och tillståndsprocesser ofta är flaskhalsar för snabb utbyggnad.

Medan Europa debatterar om vi ska bygga eller köpa, fortsätter Kina att agera. Varje månad av tvekan gör att vi halkar längre efter.

Min slutsats här är: Vill vi snabbt nå energisjälvständighet är inköp av världsledande teknik den snabbaste och smartaste vägen.

3. Kostnad: Europas årliga energidränage på 375 miljarder euro

Enligt Eurostat spenderar Europa över 375 miljarder euro varje år på energiimport – pengar som vi istället kunde investera i långsiktig energisäkerhet.

Det handlar inte bara om pengar, utan också om vilka vi köper det fossila av. Vår största leverantör idag är USA – ett land som inte längre beter sig som en nära allierad. Mycket av vår olja och gas kommer också från andra länder vi inte vill vara beroende av, varken politiskt eller strategiskt.

Denna beroendeställning gör Europa sårbart.

Genom att omdirigera denna summa till förnybar infrastruktur – även om tekniken köps utifrån – skapar vi fasta och långlivade energitillgångar. Det är inte en kostnad, det är en strategisk investering.

4. Kompetens: Vill vi ens tävla på deras villkor?

När det gäller lokal tillverkning och uppskalning av förnybar energi handlar frågan kanske inte om Europa kan konkurrera – utan om vi vill.

I Kina är synen på arbete helt annorlunda. Som ett exempel bokade vi ett möte med ett miljardföretag klockan 8:30 en lördagsmorgon. När vi anlände stod sex personer redan och väntade utanför skyskrapan i Shanghai. Inga ursäkter – bara professionellt bemötande, en professionell företagspresentation följt av ett två timmar långt strategimöte.

Kan man föreställa sig samma bemötande, en lördagsmorgon, från ett europeiskt bolag?

Denna disciplin bygger på en kollektiv erfarenhet av hårda tider. För 30 år sedan levde många kinesiska familjer fortfarande nära svältgränsen. Resultatet är en stark kultur där utbildning och hårt arbete har lett till framgång – vilket har skapat en extremt konkurrenskraftig affärsmiljö.

Som ett exempel bokade vi ett möte med ett miljardföretag klockan 8.30 en lördagsmorgon

I Europa söker sig våra bästa studenter till finans, konsultverksamhet eller tech-startups. Kina producerar 1,5 miljoner ingenjörer per år – över 12 procent av alla utexaminerade – varav många går direkt till industriell FoU och roller inom tillverkningsindustri.

På ett företag med 10 miljarder euro i omsättning hade 40 procent av personalen FoU-roller, och 25 procent av vinsten återinvesteras i innovation. Detta företag har registrerat mer än 4000 patentansökningar.

Ska vi tävla på dessa villkor krävs inte bara infrastruktur – utan också ett skifte, eller tillbakagång, till vad vi ser som ett attraktivt och meningsfullt arbete.

Vill vi ens det? Även här är min slutsats att vi borde fokusera på det vi är bra på – och köpa in det vi kan.

Europas dieseldoping är en stor säkerhetsrisk

Vårt transportsystem – och i förlängningen vår livsmedelsförsörjning – är djupt sårbart. Om oljetillförseln stängdes av imorgon skulle Europas vägtransporter stanna inom några dagar. Livsmedel skulle sluta transporteras in i städerna. Matbutikernas hyllor skulle tömmas och i våra städer skulle människor börja svälta inom någon vecka.

Och det slutar inte där. Nästan alla jordbruksmaskiner i Europa drivs på diesel. Om oljetillförseln stoppas, blir fälten osådda och skördar uteblir. Inom månader riskerar vi en jordbrukskris. Detta är inte ett hypotetiskt scenario. Olje- och gasflöden kan störas över en natt – och själva hotet om avbrott kan vara tillräckligt för att tvinga fram politiska beslut som går emot våra långsiktiga intressen.

De strategiska maktmedel detta ger fossilbränsleländer är enorma. Och Europa, som klamrar sig fast vid föråldrad infrastruktur, är oförberett.

Byter vi inte bara ett beroende mot ett annat?

Om vi ersätter vårt beroende av olja och gas med kinesiska solpaneler, vindturbiner och batterier – byter vi inte bara ett beroende till ett annat?

En rimlig fråga: Svaret är nej, och här är varför.

Till skillnad från fossila bränslen, som kräver kontinuerliga leveranser, har förnybar hårdvara lång livslängd. När ett solcellssystem, en vindturbin eller ett batterilager väl är installerat, kan det fungera självständigt i 15–25 år. Om leveranserna skulle avbrytas har vi flera år på oss att anpassa oss – inte dagar.

Men hårdvara är en sak – systemintelligens är en annan. Det verkligt avgörande är att Europa måste kontrollera den mjukvara som styr våra energisystem, och säkerställa att den körs på europeiska datacenters.

Att vara beroende av kinesiska förnybara teknologier skiljer sig alltså grundläggande från beroende av fossila bränslen. Det ena innebär konstant risk – det andra ger oss tid, flexibilitet och, i slutändan, kontroll.

Myten om "billig kinesisk kvalitet" är föråldrad

Många européer håller fortfarande fast vid föreställningen att kinesiska produkter är lågkvalitativa kopior tillverkade under dåliga arbetsförhållanden. Det kan ha varit sant för 20–30 år sedan, men är helt fel i dag.

Fabrikerna vi besökte i Kina var hypermoderna, kliniskt rena och högautomatiserade. I en anläggning var produktionslinjen uppdelad i tre färgkodade team: blå för operatörer, röd för kvalitetskontroll, gul för underhåll.

Den minsta gruppen? Operatörerna. Det mesta av tillverkningen utförs idag av kinesiska robotar – och det är medvetet. Som en chef uttryckte det:

"Vi arbetar med hög precision, och vi har inte råd med den mänskliga faktorn. Människor blir sjuka, tar ledigt eller har dåliga dagar. Robotar är konsekventa. De jobbar dygnet runt, 24/7/365."

Från ett europeiskt perspektiv är det en viktig insikt:

Detta är inte en produktion som skapar många arbetstillfällen om vi vill göra det på ett konkurrenskraftigt vis. Att bygga upp denna typ av produktion i Europa skulle skapa få arbetstillfällen, vara mycket kapitalkrävande och ge låg lönsamhet.

Däremot finns stora möjligheter inom installation, drift, underhåll – och särskilt inom mjukvaruintegration av dessa system. Allt detta måste ske lokalt – här i Europa.

Därför är distribuerade energisystem Europas bästa försvar

Storskaliga kraftverk, centraliserade elnät och jättebatterier kan verka effektivt – men de är också sårbara. Som vi nyligen såg på Heathrow kan en brand i en enda elstation stänga ner Europas största flygplats i 18 timmar. I en tid av ökade hybridhot är centraliserade energisystem lätta att störa.

Lösningen? Distribuerade energiresurser.

I ett robust system för bostäder:

• Har hemmen solpaneler på taket eller garaget
• Ett batteri i garaget som ger reservkraft och flexibilitet
• En elbil tillför ytterligare 50–100 kWh mobil lagring

Med denna uppsättning kan hushåll fortsätta fungera vid störningar – hålla kylen igång, ladda mobilen och köra för att köpa mat eller ta sig till jobbet.

Samma princip gäller för kommersiella och industriella verksamheter. Ett logistikcenter med takmonterade solceller, batterilager och elfordon blir självförsörjande och motståndskraftigt.

Jordbruket har också stor potential. Åkermark erbjuder bra ytor för solpaneler, och den soligaste årstiden sammanfaller väl med odlingssäsongen. Kombinera detta med eldrivna traktorer, eldrivna besprutningsdrönare och bevattningssystem, och du får inte bara lokalproducerad mat – utan också lokalproducerad energi.

Slutsatsen är tydlig: Distribuerade system är svårare att attackera, snabbare att installera och utgör ryggraden i ett modernt, robust och försvarbart energisystem.

Energisjälvständighet är Europas nya frontlinje

Lärdomarna från Kina är tydliga och brådskande. Medan Europa diskuterar, bygger Kina. Medan vi oroar oss för marginaler, investerar de i full skala, automatisering och världsledande forskning. Och medan vi pratar om suveränitet, genomför Kina den i praktiken.

Fossila bränslen gör oss sårbara – strategiskt, ekonomiskt och moraliskt. Varje euro vi lägger på olja och gas stärker regimer vi inte kan lita på. Varje fördröjning i utbyggnaden av förnybart ökar vår sårbarhet.

Det är detta vi på Decade Energy vill lösa. Första steget är att förstärka elnätsanslutningen till depåerna och installera batterilager åt logistikbolag och fastighetsägare. På kort sikt säljer de stödtjänster till nätägaren. När el-lastbilarna kommer i stor skala, kommer logistikföretagen och depåerna redan att vara förberedda – med förnybar energitillgång på rätt plats - logistikdepåerna.

Man behöver inte bygga allt från grunden. Men vi måste agera snabbare, installera smartare och äga det som är avgörande: systemen, mjukvaran och elnätsintelligensen.

Distribuerad förnybar energi är en unik möjlighet för Europa att återta kontrollen – inte bara över energin, utan över vår framtid.

Carl-Magnus Norden är grundare av ellastbilarna Volta Trucks, och idag styrelseordförande och medgrundare av Decade Energy, som hjälper logistikoperatörer att elektrifiera sina depåer med integrerade energi- och laddlösningar.