Anna Branten: Därför har jag slutat bygga och börjat väva

Har du också märkt det? Ordet som dyker upp lite överallt: väva. I samtal om samarbete, i diskussioner om ledarskap, hållbarhet, systemskiften. Det används i metaforer, i affärsidéer, i framtidsvisioner. Som om vi tillsammans har börjat minnas något vi glömt.

Vi är vana vid att bygga. Ordet bygga antyder kontroll, färdiga ritningar, rätt material, tydliga roller. Vi ser det överallt i affärsvärlden: organisationsscheman som pyramider, strategier som byggsatser, marknader som ska erövras. Det är ett språk från industrialismen (och militären), när framgång mättes i volym och kontroll.

Men titta på vad som verkligen fungerar idag. Netflix byggde inte ett medieimperium – de vävde samman skapare, tittare och teknologi i nya mönster. Patagonia säljer inte bara kläder – de väver ihop miljöaktivism, hantverkstraditioner och affärsmodeller på sätt som ingen tidigare tänkt sig.

Att väva kräver något annat: lyhördhet, rytm, förankring. Det handlar om att arbeta med det som redan finns – men på ett sätt som skapar något nytt. Hållbart, flexibelt, levande.

Netflix byggde inte ett medieimperium – de vävde samman skapare

Väva – en praktik för relationell intelligens

Att väva är ett av mänsklighetens äldsta hantverk. En väv hålls inte ihop av varje enskild tråds styrka, utan av relationen mellan trådarna. Det är där hållfastheten bor. I mellanrummen. I rytmen. I den osynliga logiken som gör att två svaga trådar tillsammans kan bära något tungt.

Det är också så levande system fungerar. Vi är så vana vid att se världen genom isolerade delar, men det som verkligen avgör om något håller – i en verksamhet, i ett samhälle, i en relation – är hur delarna hänger ihop. Hur vi väver dem.

Tänk på den senaste krisen i en organisation du varit i. Vad räddade er? Var det budgeten eller de informella nätverken? Var det processdokumenten eller förtroendet mellan medarbetare? Sannolikheten är att det var relationerna – den osynliga väven – som bar er genom.

Att tänka systemiskt är att förstå att förändring inte sker i isolering. Det sker när mönstren mellan oss förändras.

Från optimering till organisering

I affärsvärlden har vi länge premierat det som kan mätas, skalas, optimeras. Kvantifierbara resultat. Linjär tillväxt. Kontrollerbara utfall. Men det håller inte längre. Inte i ett klimat i kris. Inte i organisationer där utmattning är vardag. Inte i samhällen som glider isär.

Se på de företag som mår bäst just nu. De har inte bara optimerat sina processer – de har organiserat om sina relationer. De har slutat fråga "Hur kan vi bli effektivare?" och börjat fråga "Hur kan vi bli mer sammankopplade?"

Det nya samtalet handlar inte om hur vi driver förändring – utan om hur vi förankrar den i verkligheten. Och verkligheten är relationell. Dynamisk. Motsägelsefull.

Väven som motstånd och mening

Att väva är inte att styra. Det är att samordna, lyssna, lappa, bjuda in. Den vävande ledaren förstår att hennes roll inte är att ha alla svar, utan att skapa förutsättningar för att svaren ska uppstå i relationerna mellan människor. Det är därför ordet nu blivit trendigt.

I en tid som ropar efter snabba svar, är vävandet också ett tyst motstånd. Det kräver närvaro. Det kräver att vi ser både det som syns och det som känns. Att vi erkänner att mycket av det som gör en organisation stark – tillit, kultur, lyssnande – inte syns i balansräkningen.

Men det är just det osynliga som bär väven.

Den vävande ledaren förstår att hennes roll inte är att ha alla svar

Kanske därför återvänder vi till det här språket nu. Inte för att det är nytt – utan för att det är ärligt. Efter decennier av disruption och acceleration längtar vi efter något mer än innovation. Vi längtar efter samband. Sammanhang. Sammanvävning.

Vi börjar förstå att många av våra problem – klimatkrisen, polariseringen, utmattningen – inte kan lösas genom bättre teknik eller smartare strategier. De kräver att vi lär oss arbeta med komplexitet istället för att bekämpa den. Att vi vågar bygga långsamt för att få det som håller.

Anna Branten är förändringsledare och systemkritiker, som nyligen startat fanzinet Weave. Hon skriver även krönikor på Impact Loop.